Enligt eftervärlden
2013
Intervention at Ölands Museum Himmelsberga.

----------------------------------------------

Ölands Museum Himmelsberga har en betydelsefull och uppskattad roll i den öländska historieskrivningen, inte minst för bildkonsten. Museets konstsamling utgörs sammantaget av 196 verk av 83 konstnärer, alla med någon form av koppling till Öland. Att bjudas in för att tillfälligt arbeta med denna samling och få välja verk ur den, är ett uppdrag lika hedrande som komplext.

Historieskrivningen som konstsamlingen utgör, är baserad på beslut tagna utifrån den information som redan finns tillgänglig. Ett beslut att spara viss information baseras på enskilda individers subjektiva upplevelse av tillvaron, i sin tur baserad på tidigare beslut av andra individers subjektiva upplevelse av tillvaron. I varje led av historieskrivningen, har beslut tagits att inkludera viss information, och därmed att exkludera all annan information.

Det som väljs in blir grunden till nya val och nya historieskrivningar. Berättelser upprepas och omformas för att passa in i nya situationer. Historien ärvs, förvaltas och underhålls, generation efter generation. Det vi tycker är viktigt just nu, tycker vi är viktigt för att våra förfäder har lagt grunden till våra val. På samma sätt lägger vi grunden till eftervärlden – våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn och deras barn – och vad den kommer tycka är viktigt.

Som barn lär man sig av sina föräldrar och övrig omgivning hur man ska bete sig för att fungera i samhället, och hur man ska bedöma andras beteende. Tillsammans bygger vi upp normer och värdegrunder, baserade på vår subjektiva upplevelse av tillvaron i jämförelse med historiska motsvarigheter. Museala konstsamlingar är en fysisk gestaltning av dessa strukturer.

Processen att underhålla konstens materiella historieskrivning är en resursslukande apparatur som serverar en bekräftelse av det tryggt förutsägbara. Istället för att fördela kulturella resurser på ett sätt som inspirerar till kreativitet och utveckling, används de till att gräva upp, förvara, och noga välja ut vad folket ska få ta del av. Man bygger upp en kulturell status och ett ekonomiskt värde omkring verken, vilket skapar en klyfta mellan människan och kulturen.

Då verken är tagna ur sitt ursprungliga sammanhang, kan de inte representera sin tid, utan tjänar endast som nostalgiska vykort. Och då samlandets funktion är konservering, har verken heller ingen aktiv roll i nuet. Ändå gör dessa verk stort anspråk på det offentliga rummet, och upptar ett utrymme som annars kunde användas till nutida skapande. De resurser som används till att underhålla verkens historieskrivning skulle kunna användas till människor som lever nu och speglar sin egen tid, människor som kan ta fram nya gestaltningar som vi kan samtala kring och som stimulerar kommunikation istället för bara kunskap.

Historien försvinner inte med verken. Vi alla, såväl tillsammans som var och en, påverkar vår dåtid, nutid och framtid. Vi formulerar historien, vi bevarar den, vi upprepar den, vi ifrågasätter den, vi skriver om den, om och om igen. Historien finns inom oss.

Att bidra till utställningen "Enligt eftervärlden" genom att välja in enskilda verk från museets konstsamling, och därmed att exkludera alla andra, bär mig emot. Jag vill förmedla ett annat förhållningssätt till eftervärlden. Därför har jag tagit beslutet att inkludera samlingens samtliga verk.

(Texten är baserad på Grant Watkins "All museums must die", Undantag Förlag, 2005, enligt principen för copycopy.)

Ölands Museum HimmelsbergaÖlands Museum Himmelsberga "Enligt eftervärlden", 2013