Vad gör du just nu?
2011

Epilogue by Leif Holmstrand, published by Flamme Forlag.

Vad gör du just nu?, text pdf (Swedish)

----------------------------------------------

Prosa, 62 sider.
Etterord ved Leif Holmstrand.
ISBN 978-82-02-37079-4

Vad gör du just nu? er en slags kunstnerbiografi basert på Oscar Guermouches egne Facebook-statusoppdateringer. Vi følger den unge kunstneren gjennom knappe to år med utstillingsåpninger, intervjuer i lokalpressen, foredragsvirksomhet, utenlandsreiser og hverdagsliv i Kalmar. Boka kan leses som en postmoderne adaptasjon av Joe Brainards I remember (1970) eller Georges Perecs Je me souviens (1978) – men uten elementet av tilbakeblikk: Denne boka er skrevet i sanntid.
Men kan vi egentlig stole på et menneskes selvframstilling på Facebook? Ble statusoppdateringene publisert med tanke på en framtidig bokutgivelse? Og er det riktig, som det hevdes i et av fragmentene, at Guermouches Facebook-side blir oppdatert av en assistent, ikke av kunstneren selv?

Oscar Guermouche (f. 1977) er utdannet ved Konstfack i Stockholm. Tidligere utgivelser: Sent Items (Bokbål förlag, 2009) og Connecting the Dots (Undantag förlag, 2010). Vad gör du just nu? er den andre tittelen i FABRIKK, Flamme Forlags nye serie for konseptuell litteratur.

I serien Fabrikk er Oscar Guermouches Vad gör du just nu? satt med 8 på 12 pkt. Berthold Akzidenz Grotesk og trykt ved Otto Stenersens Boktrykkeri A/S, Oslo. Formgiving ved Yokoland. Noen rettigheter reservert. Verket er tilgjengelig under følgende Creative Commons-lisens: Navngivelse-Ikkekommersiell-DelPåSammeVilkår 3.0 Norge, jf.: http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/no.

----------------------------------------------

Oscar Guermouche ansökte aldrig om medlemskap i Group Material på den tiden det var möjligt.

Oscar Guermouche arbetar på eget initiativ inte inom det militära, främst för att undvika frestelsen att fotografiskt fetischera unga militära manskroppar på det sätt till exempel Collier Schorr gjort för länge sedan.

Oscar Guermouche bygger med sin konst inga broar mellan politisk konceptualism och radikal introspektion.

Oscar Guermouche grunderar aldrig själv de dukar han sedan förser med text, eftersom dominans, auktoritet och skillnad är avgörande faktorer i negationsprojektet.

Oscar Guermouche har hittills valt avhållsamhet vad gäller att hugga Jenny Holzers truismer i sten.

Oscar Guermouche jagar inte efter ny diskursproduktion där sådan inte står att finna, och lämnar därför konstkritik och grundskola åt sina respektive öden.

Oscar Guermouche stod aldrig modell för Caravaggio och dennes mest brutala manlighetsskildringar, och har enligt ryktet aldrig ångrat detta ställningstagande.

Oscar Guermouche sökte inte upp Bjarne Melgaard för snart tio år sedan med fadersmord i sinnet och längtan i hjärtat.

Oscar Guermouche vägrar konsekvent att låta hävstångsprincipen höja guermouchekonstnärskapets skvallervärde över den institutionella konstteorins.

Oscar Guermouche är inte Barbara Krüger, även om somligt tycks tyda därpå.

Oscar Guermouche öser aldrig ur samma dödliga källa som romantikens sjuka mästare.

Oscar Guermouche övervägde aldrig könskorrigering som konstnärligt statement under ungdomsåren, och lever inte – jag repeterar: INTE – stealth.

Jag försöker ta mig in i en tankegång som gäller offentlighetens produktion av det individuella, försöker förstå det där med återgivning av identitetsmarkörer, kön, igenkännbar historia. För varje kopierad reflektion, varje samplat verklighetsfragment sker en förskjutning av det begäret ville duplicera; inget är sig riktigt likt, men heller inte mer än marginellt annorlunda. Detta förstör både minne och tid. Allt ersätts med dramaturgi. Ur dramaturgin läcker grammatik och utsagor, små katastrofer, formuleringar som snärjer erfarenhet och minne. Dagbokens gissel. Dess glädje och rappa humor. Leken med ord som blir personlighetens ord, det är allvar nu och tävlingen gäller antal kommentarer och mina skratt, det gäller status – naturligtvis gäller det status: målet för alla litterära och konstnärliga gester. Men också social plastik (Joseph Beuys). Eller responsivitet, kaoslekar, det sociala livets elementära former (Johan Asplund). Faktiskt gäller det aldrig status, nu när jag tänker efter, eftersom det inte finns något annat än en korsväg (och internet) inom varje självhävdelse och föreställning om första person singular. Det rör sig mellan bokstäverna, replikerna, det skrivna och kända, kanske gäller rörelserna allt det ingraverade, bläck i hud, minneskarta, örfil. Vi är alla delaktiga bortom artighet och sans. Digitala hallucinationer. Typsnitt. Interaktion. Beroendecentrum. Det kommer inget mer.

Leif Holmstrand, "Oscar Guermouche via Leif Holmstrand", Vad gör du just nu? (epilogue)

----------------------------------------------

Vad gör du just nu?Vad gör du just nu? Flamme Forlag